Du finns inte med i min framtid

Ännu en avslutad relation med katastrof slut. Varför kan jag aldrig lära mej? Jag går in i nån slags tycka synd om relation. Där jag tror jag ska kunna hjälpa nån att må bättre.  Den ENDA man kan hjälpa är sig själv. Så att ringa  mej på nätter, dagar , tidiga mornar för att förklara allt som skulle bli så annorlunda om vi blev ihop igen funkar inte. Har börjat om 20 gånger minst. Varje gång dör jag en liten bit till. Hade jag inte fått åka till sjukhus efter vårat sista "möte" hade jag fortfarande suttit fast. Men du vägrar och inse va du gjort. Saker hade bara hänt om inte ja gjort si eller så??? Köper jag inte. Dina problem är dina. Lägg inte på mej nån skuld för ditt beteende. Min framtid är du inte med i. Hjälpte inte att jag bytt nummer du hör av dig ändå. Varje samtal gör bara att vi kommer längre ifrån varann. Du får mej att inse vad jag satt fast i. Du gick på samtal för män med samma problem som du. Men slutade gå efter 3 gånger? Sa att dom inte fatta vad du gjorde där. Att alla där höll med dej om att det var mej det va fel på. Men då förstår ja inte varför du fortsätter? Släpp mej då?

Samma dag besöksförbudet gick ut så stod du vid min dörr med världens största rosbukett. Jag visste du skulle göra det men hade gärna haft fel. Dom månaderna utan nån kontakt gav mej tid att andas och börja må bättre. Släpp mej snälla. Ingen som inte haft det så här vet hur det känns. Mitt psyke gör en ny kraschlandning och i natt tänkte jag igen nu ger jag upp. Du anklagar mej för att att träffat en ny. Men helt ärligt när skulle jag ha orkat? Du har trakasserat killar jag känt sen tidigare. Jag vet ju inte vad du kommer hitta på? Du har kopierat alla nummer i min mobil och skickat sms till flera om hur falsk och äcklig jag är. Vågar inte kolla om det är fler än dom jag vet om som fått en hälsning från dej. Så snälla låt mej va. Jag orkar inte höra mer. Nu är du på ditt mest ångerfulla humör. Men vet ju att det bara håller i dagar ibland timmar sen kommer anklagelserna igen. Jag vill inte ha dej i mitt liv. Jag önskar ju inte ens du träffar en ny. Vet ju hur du skulle behandla henne med. Jag önskar ingen det här livet. Just nu kan ja inte äta mår illa och har ont i magen. Sova är inte att tänka på. Bara väntar på nästa grej du hittar på. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? 

Du säger jag inte vågar ge oss en chans men herregud ja VILL INTE. Du tror själv på dina lögner men jag vet. Har hört samma ord om och om igen. Samma ord samma löften. SLUTA!!!! Du säger att du inte menat orden förrän nu. Jaså så jag ska höra skillnad på dina löften? Jag vill bara leva ifred. Om du mår dåligt vad ska jag göra åt det? Det är ditt eget problem och BARA DITT. Jag vill inte lösa dina problem du får leva med dom. Du är en kvinnomisshandlare. Tycker inte om när man inte kan kalla saker med dess rätta ord. KVINNOMISSHANDLARE!!! Du säger den där "skitdagen" vilken liten minimering av mina känslor och det som hände. Du försöker med allt för att förvirra mej allt som funkat förut. Nu när det inte gör det blir DU förvirrad. Jag vill ha min hjärna ifred jag behöver den. Du ska inte knäcka mej en gång till. Jag kommer aldrig glömma dina ord "om du ska ta livet av dej se fan till att göra det ordentligt"... Sen så säger ju inte personer nått om dom verkligen vill ta livet av sig..och du jag följde dina ord punkt och pricka. Kommer aldrig glömma alla dina ord om hur psykiskt störd jag är eller ord som hora fitta sprutluder mm. Ord jag ALDRIG sagt till nån och absolut inte till nån man säger sig älska.

Alla gånger du sagt att jag är dum i huvudet. Alla nätter jag gråtit mej till sömn. Nätter du ringt ner mej upp till 100 gånger på några timmar då du ringt på hemtelefon och mobilen samtidigt. När jag varit så utmattad att jag spytt och du ändå vägrat sluta utan fortsatt och gapat under tiden jag spytt? Alla storhelger du övergett mej och firat med ditt ex och era barn så vi har inte ens firat en enda högtid var så upptagen med dina bråk så vi inte skulle ses. Du var avundsjuk på ALLA jag mår bra av. Mitt livsutrymme har krymt och krymt. Jag känner inte ens igen mej själv mej längre?? Dina utbrott varade som minst alltid 3 timmar. När jag sagt att nu orkar jag inte mer jag mår så dåligt då har du gått på ännu mer. Tror du njöt när du fick känna dej stark. Så vad skulle jag längta tillbaka till?

När man mår så dåligt att den enda utvägen är att få någon annan att må sämre var finns det då? Du vill att jag ska hjälpa dej? Fixa hjälp åt dej? Har ju redan gjort allt det. Så ta tag i dit eget liv utan mej. Sluta ring sluta maila sluta dyka upp... Din fixering vid mej gör mej mörkrädd!!! Inte en minut till inte en dag. Jag är över dig och det vet du och det gör dig livrädd. Jag är starkare än dej och det är det du vill bryta ner. Men du kommer inte att lyckas igen. Dina tårar biter inte på mej. Så ännu en gång vad är det jag ska sakna?? Du säger att jag ska förstå att du gör så här mot mej för att du aldrig älskat nån så mycke. Så helt krasst jag ska vara glad för hur illa du behandlar mej det är en kärleksförklaring?? Låter det friskt???????



LÄMNA MEJ IFRED



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0