Missa skolan
Hela min mellanstadietid så missade jag inte en enda dag i skolan. Inte för att jag medvetet valde det men omedvetet. kommer ihåg en klasskompis (och på den tiden min bästa kompis) sa till mej att "du har ju inte missat en enda dag i skolan" när hon sa det slog det mej att det hade ja ju inte. Det hade inget med mitt hälsotillstånd att göra att jag inte blev sjuk för det blev jag och ganska ofta oxå utan på att jag ville inte vara hemma. Min pappa jobbade ju varje dag och han i sin tur var aldrig hemma från jobbet. Men ändå ville jag inte vara just där..hemma. För mej var det helvetet och det var som det låg i luften alla ord hot och allt må dåligt. Så hellre än att ligga hemma sjuk gick ja till skolan där jag fick lite paus iallfall några timmar.
Jag försökte även att bara vända i dörren och lämna av väskan och gå hem till nån kompis efter skolan. Men ibland så drog saker ut på tiden mamma kunde komma på att man var tvungen och gå och handla eller hjälpa till hemma. Då kolla man klockan hela tiden för strax efter fyra så kom han hem. Då höll man andan för det hördes på sättet han ryckte upp dörren på vilket humör som gällde för den dagen. Minst varannan dag var det en dålig dag och då kunde det bli en lååång kväll. Så klart att man då hellre gick till skolan och fick känna sig lite "normal" även om man just den dagen faktiskt var sjuk och borde legat i sin säng. Men då kunde man ju inte heller undvika att vara hemma. För var man hemma från skolan fanns ju inte en mikroskopisk chans att hinna undan innan han kom hem. För var man sjuk så stannade man inne hela dan och fick absolut inte träffa kompisar. Undra hur många barn som gör precis så som ja gjorde?? För en del kan skolan vara ett helvete att gå till och för andra ett helvete att missa!!!
Skolan är viktig för alla barn av väldigt olika anledningar!!
Mår illa
Ljusning??
Min ångest har tyvärr ökat dom senaste 2-3 dagarna sen. Känns som nån sitter på min bröstkorg så jag inte kan andas. Sen känns det som en kniv sitter mitt i bröstet och att den sticker ut i ryggen. Tänker inte medicinera bort den känslan men har ju vid behov men vill inte. Alla känslor går inte att medicinera bort. Ångest är ju ilska riktad mot sig själv så ja får fundera ut va jag är arg för?? Eller så är det bara för jag slutat med Lamictalen.. Men tycker annars jag är lite piggare och sover mer. Kanske är påväg att vända så lite manisk period skulle ju inte skada. Ja man kan ju längta efter det man orkar ju allt och inga bekymmer finns just då. Så ja hoppas!!!!!!!!!!
Ljusare tider påväg?
Don´t lie
Artist(Band):Linkin Park
Telling me to go
But hands beg me to stay
Your lips say that you love
Your eyes say that you hate
There's truth in your lies
Doubt in your faith
What you've built you laid to waste
There's truth in your lies
Doubt in your faith
All I've got's what you didn't take
[Chorus]
So I, I won't be the one
Be the one to leave this
In pieces
And you, you will be alone
Alone with all your secrets
And regrets
Don't lie
You promise me the sky
Then toss me like a stone
You wrap me in your arms
And chill me to the bone
There's truth in your lies
Doubt in your faith
All I've got's what you didn't take
[Chorus]
So I, I won't be the one
Be the one to leave this
In pieces
And you, you will be alone
Alone with all your secrets
And regrets
Don't lie
Du finns inte med i min framtid
Samma dag besöksförbudet gick ut så stod du vid min dörr med världens största rosbukett. Jag visste du skulle göra det men hade gärna haft fel. Dom månaderna utan nån kontakt gav mej tid att andas och börja må bättre. Släpp mej snälla. Ingen som inte haft det så här vet hur det känns. Mitt psyke gör en ny kraschlandning och i natt tänkte jag igen nu ger jag upp. Du anklagar mej för att att träffat en ny. Men helt ärligt när skulle jag ha orkat? Du har trakasserat killar jag känt sen tidigare. Jag vet ju inte vad du kommer hitta på? Du har kopierat alla nummer i min mobil och skickat sms till flera om hur falsk och äcklig jag är. Vågar inte kolla om det är fler än dom jag vet om som fått en hälsning från dej. Så snälla låt mej va. Jag orkar inte höra mer. Nu är du på ditt mest ångerfulla humör. Men vet ju att det bara håller i dagar ibland timmar sen kommer anklagelserna igen. Jag vill inte ha dej i mitt liv. Jag önskar ju inte ens du träffar en ny. Vet ju hur du skulle behandla henne med. Jag önskar ingen det här livet. Just nu kan ja inte äta mår illa och har ont i magen. Sova är inte att tänka på. Bara väntar på nästa grej du hittar på. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
Du säger jag inte vågar ge oss en chans men herregud ja VILL INTE. Du tror själv på dina lögner men jag vet. Har hört samma ord om och om igen. Samma ord samma löften. SLUTA!!!! Du säger att du inte menat orden förrän nu. Jaså så jag ska höra skillnad på dina löften? Jag vill bara leva ifred. Om du mår dåligt vad ska jag göra åt det? Det är ditt eget problem och BARA DITT. Jag vill inte lösa dina problem du får leva med dom. Du är en kvinnomisshandlare. Tycker inte om när man inte kan kalla saker med dess rätta ord. KVINNOMISSHANDLARE!!! Du säger den där "skitdagen" vilken liten minimering av mina känslor och det som hände. Du försöker med allt för att förvirra mej allt som funkat förut. Nu när det inte gör det blir DU förvirrad. Jag vill ha min hjärna ifred jag behöver den. Du ska inte knäcka mej en gång till. Jag kommer aldrig glömma dina ord "om du ska ta livet av dej se fan till att göra det ordentligt"... Sen så säger ju inte personer nått om dom verkligen vill ta livet av sig..och du jag följde dina ord punkt och pricka. Kommer aldrig glömma alla dina ord om hur psykiskt störd jag är eller ord som hora fitta sprutluder mm. Ord jag ALDRIG sagt till nån och absolut inte till nån man säger sig älska.
Alla gånger du sagt att jag är dum i huvudet. Alla nätter jag gråtit mej till sömn. Nätter du ringt ner mej upp till 100 gånger på några timmar då du ringt på hemtelefon och mobilen samtidigt. När jag varit så utmattad att jag spytt och du ändå vägrat sluta utan fortsatt och gapat under tiden jag spytt? Alla storhelger du övergett mej och firat med ditt ex och era barn så vi har inte ens firat en enda högtid var så upptagen med dina bråk så vi inte skulle ses. Du var avundsjuk på ALLA jag mår bra av. Mitt livsutrymme har krymt och krymt. Jag känner inte ens igen mej själv mej längre?? Dina utbrott varade som minst alltid 3 timmar. När jag sagt att nu orkar jag inte mer jag mår så dåligt då har du gått på ännu mer. Tror du njöt när du fick känna dej stark. Så vad skulle jag längta tillbaka till?
När man mår så dåligt att den enda utvägen är att få någon annan att må sämre var finns det då? Du vill att jag ska hjälpa dej? Fixa hjälp åt dej? Har ju redan gjort allt det. Så ta tag i dit eget liv utan mej. Sluta ring sluta maila sluta dyka upp... Din fixering vid mej gör mej mörkrädd!!! Inte en minut till inte en dag. Jag är över dig och det vet du och det gör dig livrädd. Jag är starkare än dej och det är det du vill bryta ner. Men du kommer inte att lyckas igen. Dina tårar biter inte på mej. Så ännu en gång vad är det jag ska sakna?? Du säger att jag ska förstå att du gör så här mot mej för att du aldrig älskat nån så mycke. Så helt krasst jag ska vara glad för hur illa du behandlar mej det är en kärleksförklaring?? Låter det friskt???????
Hur mår du då?
Vem är jag?
Eliten!!
Som om inte det räckte..den teraput som gjorde utvärdering på mej innan ja fick börja med DBT var den som höll i det idag. Hon är en sån person som antingen är elak eller låter som en. Har tyvärr varken tid eller lust att ta redan på vilket!!! Så min borderlinepersonlighet har dömt henne som elak. Fick idag sitta och försvara varför jag slutat med min medicin. Ja sa bara att så är det och det får jag bara fixa. Med det menade jag alla abstinensbesvär. Då spännde hon ögonen i mej och säger "Tror du att du klarar mer än vi andra??" Jag svara..nej det tror jag inte men har jag bestämt mej för nått så fullföljer ja..Då kommer det "Så du tillhör en egen elit som klara mer än ALLA oss vanliga människor" Vad svarar man på det? Hon hade en låång utlägning om hur speciell ja måste vara. Min vanliga reaktion hade varit att skälla ut henne och smälla igen dörren. MEN det gjorde jag inte jag började gråta???? Så va fint jag kunde bjuda henne på att reagera (ironisk). Sen komenterade hon varför jag inte ringt och pratat med exempelvis henne om jag nu mådde så dåligt??. Hm då svara ja men ja ringde nån jag ringde akutpsyk. Då höll hon faktiskt tyst. För jag ringde akutpsyk fredag kväll och inte ens hon den elaka jobbar fredag kväll.
Men va innebär det här för mej nu då?? Jo ja kommer aldrig vara med när hon leder gruppterapin eller gå på mer sommar-DBT.. Pause för mej helt enkelt. Vissa format passar inte alla. Sen måste man inte gilla ALLA personer..och henne kommer ja definitivt inte gilla. Men så klart det är säkert mitt svart-vita tänkande?? Haha eller just helt vanlig som alla andra att hon faktiskt ÄR knäpp ;) Ingen och jag menar INGEN ska prata med mej på det sättet. Jag gör det inte mot andra så gör det inte mot mej.Att vara hånfull och nervärderande går verkligen inte hem. Särskilt inte från en som ska vara teraput!!!!.
Svart-vitt med lite färg iallfall..
Abstinens!!!
Ljusning på gång?
Paradiset
När jag föddes så bodde fem av min mammas syskon hemma. Så huset var alltid fullt med folk. Bästa tiden på dygnet var på morgonen. Spelade inte nån roll hur tidigt jag vaknade. Mormor och morfar satt alltid redan i köket och drack kaffe. Radion var alltid på minns mest ring så spelar vi (radioprogrammet) När jag kom upp gjorde mormor choklad med vispgrädde. Det var så mysigt att sitta där och bara vara, innan dagen började och mina mostrar och morbröder gick upp. Ibland kunde jag vara där i veckor upp till månader.
Sen hörde jag på samtalen att nu var det snart dax att åka tillbaka till helvetet. Ingen fråga vad jag ville. Men min pappa bara ringde och sa att nu ska hon åka hem. Jag vet att mormor och morfar gjorde allt för att jag skulle få stanna några dagar till. Rätt som det var utan förvarning stod pappa utanför huset. Det var bara att packa ihop och åka med. Nu fick jag passa mej väldigt noga. Min pappa som var arg för att jag varit där tog varje chans att låta mej veta sitt missnöje över detta. Jag fatta fast jag bara var några år att de här var priset för mitt paradise. Misshandeln var igång igen. Nåde mej om jag sa ett positivt ord om mormor och morfar. Fast den fällan lärde jag mig snabbt att undvika..
Saknar
Apodos!!
Nu har jag varit och hämtat ut apodosen igen. Vet inte varför jag tycker det är lite ångestladdat och jobbigt?. Man träffar tyvärr alltid på nån man känner på apoteket. Känns som det står i pannan på mej "självmordsbenägen". Om inte kunderna på apoteket ser vad jag hämtar ut så ser ju personalen det. Vet att man kan få apodos av andra skäl men då är man nog väldigt gammal och lite senil. Då kan man ju behöva ha koll på dagar och tidpunkt när man tar dom :).
Är ju inte första gången jag har apodos.Har ju tyvärr gjort en hel del självmordsförsök, senast nu på påskafton. Men förra gången fick jag ha den i över 2 år och hämta ut 2 gånger i veckan. Så när min läkare ville att jag skulle ha det igen så var jag negativ. Men det är ju inte samma läkare som jag hade då. Så när hon föreslog uttag var 14-e dag acceperade jag utan protest. Hon ville ha en provtid på 6 månader. Jag förstår deras oro att jag ska ha en massa mediciner hemma. Men handen på hjärtat det är ju inte medicinerna som gör att jag vill ta livet av mej???? Utan är ju av andra orsaker.
Frågade min förra läkare (den värsta jag träffat på ALLA punkter) om det var ok om jag gick och köpte dom på stan istället? Javisst sa han bara du inte tar livet av dig genom något som är utskrivet här???? Så jag fortsatte så ta livet av mej är okej? Ja men om det är utskrivet här ser det ju väldigt illa ut?!!? Öhh va säger man? Är det jag som är sjuk?
Trött!!
Den du söker har inte telefontid just nu!!!
Jag tänker iallfall inte ta några mer Lamictal. Mitt huvud börjar värka nu på kvällen och jag har hjärtklappning. Ingen aning hur det ska kännas efter två dar utan dom. Men nu har ja gjort mitt val. Varje gång jag mått som sämst har jag lyckats att pricka in jul, påsk eller semsteruppehåll. Jag har ju fler som jobbar i mitt DBT team, men helt ärligt jag känner ju inte dom? Bara för jag mår psykiskt dåligt innebär ju inte det att jag pratar med vem som helst? Har ju extremt svårt att lita på nån. En ny samtalskontakt kan ta månader kanske år att bygga upp.
Varför kan man inte ha det som barn som har dagmamma? När den vanliga har ledigt eller är sjuk så har dom "reserv" dagmamma som barnen känner och har träffat. Kan inte ja och alla andra där livet ibland hänger på våran samtalskontakt ha en "reserv" som vi fått träffa och har lite förtroende för? Den där paniken man får bara för man vet att under den här perioden kan du inte få hjälp gör ju att man mår ännu sämre.
Men visst det finns akutpsyk. Men inte efter att jag tagit en överdos tabletter och kontaktade dom när jag vaknade upp. Då fick jag ett så dåligt och konstigt bemötande att jag inte ser det som nått bra alternativ. Det svar jag fick då var att det var försent att göra nått åt eftersom dom flesta tabletter gått ur kroppen redan? Sen sa hon hör av dej om du blir sämre? Nu vet ju ALLA som mår dåligt att när man ringer dit så är det som sämst. Annars så ringer man ju inte dit. Så tack men nej tack!!!!!!!!!! Men som en hurtig DBT tant sa till mej "då får du öva på det" Tror inte det men dom på akutpsyk kanske ska öva på att vara trevligare??
Semester men inte för alla!!
Lamictal!!
Var det därför jag försökte ta livet av mej ca 2 veckor efter jag börjat med dom? Gick rakt in i mörkret direkt men såg inte sambandet eftersom jag redan mådde dåligt. Vet ju sen tidigare erfarenheter att jag är extremt biverkskänslig. Trodde ju att medicinen satts in för sent bara. Läser även farorna att sluta tvärt med Lamictal. Min läkare och teraput är på semester...Jag vill ju inte VÄNTA en minut till. Tänk om det är försent då? Har ju även fått andra suicidtankar än innan. Även det står som en biverkning. Har aldrig tidigare velat hoppa ut från höga höjder tidigare. Vad gör jag nu?
Är inte första gången jag själv sökt svaren. Vad ska jag med psykläkare till? trött på att vara den som tar ALLT ansvar över mitt tillfrisknade. Tar gärna hand om en del av det. Men inte huvudansvaret. Vill man att jag ska dö? Mindre köer om några försvinner??????????????
no no no...
Songwriters: Swift, Taylor Alison;
All this time I was wasting
Hoping you would come around
I've been giving out chances every time
And all you do is let me down
And it's taking me this long
Baby but I figured you out
And you're thinking we'll be fine again
But not this time around
You don't have to call anymore
I won't pick up the phone
This is the last straw
Don't wanna hurt anymore
And you can say that you're sorry
But I don't believe you baby
Like I did before
You're not sorry, no, no, no, no
Looking so innocent
I might believe you if I didn't know
Could've loved you all my life
If you hadn't left me waiting in the cold
And you got your share of secrets
And I'm tired of being last to know
And now you're asking me to listen
Cause it's worked each time before
But you don't have to call anymore
I won't pick up the phone
This is the last straw
Don't wanna hurt anymore
And you can tell me that you're sorry
But I don't believe you baby
Like I did before
You're not sorry, no, no, oh
You're not sorry, no, no, oh
You had me falling for you honey
And it never would've gone away, no
You used to shine so bright
But I watched all of it fade
You're not sorry, no, no, oh
Oidentifierad patient
Det gjorde ondare och ondare, och blev svartare och svartare. Efter det 100-e bråket med pojkvän så var mina krafter slut. Jag träffade honom på påskafton. Jag sa inget om mina planer. Det här var första gången jag inte gav ifrån mej några tecken. Jag var fokuserad, Vid 20-tiden lämnade han av mej i min bostad. Jag började städa och tvätta.Jag ville att allt skulle vara rent när jag hittades efter jag var död. Jag tog genast dom första tabletterna av sammanlagt över 150 stycken. Det tog nån timma innan jag började känna av dom och blev tröttare och tröttare. Runt 22 kände jag ett sånt tryck över bröstet som gjorde att andas började bli omöjligt. Det gjorde så ont att jag tillslut var tvungen att ringa 112. Jag hade ju planerat att bara somna in och aldrig vakna!!!
Kvinnan i luren var alldelse lugn. Kan du låsa upp din dörr? Kan du öppna porten? Jag kände att benen knappt bar mej. Det skull krävas ett mirakel att ta mej ner från 3-e våning. Ja sa att det går inte. Nu började det göra ännu ondare. Någonstan ifrån måste ja fått krafter att öppna min yttedörr. Men jag kommer inte ihåg det. Kvinnan i luren sa att hjälp var påväg. Ambulansen kommer inom nån minut så somna inte. Det var dom sista orden jag hörde innan jag blev medvetslös. Ambulansutryckningen ligger ca 150-200 meter från min bostad.
Jag vakna upp på sjukhus på påskdagen. En sköterska förklara att jag legat i respirator min andning hade upphört nästan helt. Alla såg lite rädda ut i blicken men ingen sa nått mer. Inte förrän nu kontaktades pojkvän och släktingar. På bandet runt min arm stog det oidentifierad patient. Visste dom inte vem jag var? Dom hade ju hämtat mej i min lägenhet? Det gick ytterligaren ett dygn innan jag fick lämna intensiven. Jag pendlade mellan vaken och medvetslös. Sen fick jag komma upp på avdelning.
En väldigt gullig sköterska sätter sig ner med mej och förklarar vad som hänt. Man har en skala som avgör hur illa det är ställt när ambulans anländer. Den går från ett till åtta, åtta innebär avliden. När dom hittad mej så var jag på tre. Hjärt och lungräddning påbörjades. På ett par minuter har jag hamnat på en sjua. Nu var jag i stort sett död. Vårat sjukhus ligger nära. Hade sjukhuset legat bara lite längre bort så hade dom inte kunnat rädda mej. Hon förklara att jag haft sekunder kvar i livet , inte ens en minut? Nu kommer ett stort lugn över mej. Jag lever och jag vill leva. Tack vare all personal och underbara ambulanskillar. Tack för att jag lever. Ska försöka allt jag kan för att klara det. Kan inte lova nått men jag ska kämpa.
Den här gången vakade änglarna över mej. Nästa gång om det blir en nästa gång kommer jag inte ha en sån tur. Det förklarade man tydligt för mej. Ska inte svika min krisplan. Jag vill ju leva..Fast utan smärta och mörkret som kommer över mej. Vill aldrig mer bli oidentifierad patient.
Svart
Väljer att må dåligt?
Träffar på en hel del människor som inte kan låta bli att kommentera mitt liv. Som inte kan vänta med och låta mej höra sina åsikter om mej, eller andra med psykisk ohälsa. En av dom vanligaste är "du väljer att må dåligt". "Du vill må dåligt så varför klagar du?" Det är bara att rycka upp sig. Öhh?? En sak jag med säkerhet kan säga är att jag INTE väljer att må dåligt. Trångsynta människor finns överallt. Men måste dom slänga sina åsikter i ansiktet på mej?
Jag väljer att inte dömma dessa personer. Vet man bättre handlar man bättre är min privata åsikt. Men jag tycker att sådana uttalanden säger mer om dom som uttalar dom, än det säger nått om mej. Sen får jag även höra att psykiskt sjuka är lata. Hm det är ju en intressant tolkning!!. Vem väljer att isolera sig från samhället och inte gå utanför dörren på åratal? Vem vill ligga till sängs oförmögen att ta sig upp när ångesten lamslår en? Att vissa dagar inte önska hellre än att dö!!!.
Att inte arbeta innebär att inte ha fasta rutiner som ett jobb innebär. Att inte ta del av det sociala liv det innebär att ha arbetskamrater. Jag kan med 100% säkerhet säga att vi inte är lata. Socialt utanförskap föder socialt utanförskap. Vad innebär det? Jo ju längre man är borta/sjukskriven , desto svårare att komma tillbaka. Jag brukar fråga om "dömmer du de som bryter benet?" I likhet med en som brutit benet har jag en trasig själ. Den syns inte men likaväl är den trasig. Så hade jag haft ett val, så kan jag lova att det här är INTE det jag hade valt
t
Döm mej inte..
