Plågsamma minnen!
Vädret är så fint så man måste bada . Då kommer ett minne från när jag var liten ploppande upp från ingenstans. Eftersom jag har förträngt det mesta så känns det desto mer när det kommer upp till ytan. Jag har ingen aning om hur gammal jag var? Men gissar på 5-6 år..Det var en sån extremvarm dag som det varit dom senaste dagarna. Min pappa tog med mej och bada. Vad jag minns så var det bara han och jag. Där vi badade var det väldigt låggrunt. Jag minns att pappa sa "gå inte ut för långt nu."
Jag gick i och gick längre och längre ut eftersom det var så låggrunt. Vattnet kan max ha varit 30-35cm så efter en liten stund så var stranden som en liten prick. Fortfarande var det inte djupt men så jag kunde doppa mej iallfall. Jag kunde simma och älskade vatten. Jag minns alla barn och vuxna som plaska runt mej. Utan att jag märkt det så har min pappa tagit sig till där jag är. Så när jag vänder mej om ser jag in i hans kolsvarta ögon.
Jag vet att nu är han så arg att han kommer bli våldsam. Innan ja hinner blinka har han dragit tag i mina armar och skakar mej. Jag hör inte vad han säger. Däremot ser jag alla runt mej som tittar. Min pappa drar in mej till land i armen. Det bränner i hela kroppen..Inte efter att släpas in till land i bara armen..Utan av folks blickar. INGEN RÖR SIG ELLER SÄGER NÅTT!!! Det är en lång bit in till land, men pappa har snabbt släpat mej in till land. Men det slutar inte där!!!!.Han drar mej över gräsmattan och parkeringen. Avståndet till parkeringen där vår bil stog är långt. Jag vet att jag inte grät då blir det värre det vet ja ju sen tidigare...
Smärtan från att blivit släpad så långt är inget mot ALLAS TYSTNAD!!!! Ingen gör nått. Skamen är svårare än allt. Att bli slagen hemma är en sak, men framför en hel badstrand en varm sommardag. Jag skämms.. Han fortsatte slå mej innan han slog igen bildörren. Det kände jag inte ens..
Nu i vuxen ålder undrar jag varför hjälpte ingen mej? Varför ringde ingen polisen? Varför sa ingen nått? Jag var ju bara ett litet barn..
Bryt tystnaden..Våga se.. Våga ta ställning!!! Vi får inte överge alla barn omkring oss. I mitt fall så kanske jag sluppit att komma hem igen? Sluppit skämmas och känna att allt va mitt fel.. Barnmisshandel får inte tystas ner.
Våga se!!
Jag gick i och gick längre och längre ut eftersom det var så låggrunt. Vattnet kan max ha varit 30-35cm så efter en liten stund så var stranden som en liten prick. Fortfarande var det inte djupt men så jag kunde doppa mej iallfall. Jag kunde simma och älskade vatten. Jag minns alla barn och vuxna som plaska runt mej. Utan att jag märkt det så har min pappa tagit sig till där jag är. Så när jag vänder mej om ser jag in i hans kolsvarta ögon.
Jag vet att nu är han så arg att han kommer bli våldsam. Innan ja hinner blinka har han dragit tag i mina armar och skakar mej. Jag hör inte vad han säger. Däremot ser jag alla runt mej som tittar. Min pappa drar in mej till land i armen. Det bränner i hela kroppen..Inte efter att släpas in till land i bara armen..Utan av folks blickar. INGEN RÖR SIG ELLER SÄGER NÅTT!!! Det är en lång bit in till land, men pappa har snabbt släpat mej in till land. Men det slutar inte där!!!!.Han drar mej över gräsmattan och parkeringen. Avståndet till parkeringen där vår bil stog är långt. Jag vet att jag inte grät då blir det värre det vet ja ju sen tidigare...
Smärtan från att blivit släpad så långt är inget mot ALLAS TYSTNAD!!!! Ingen gör nått. Skamen är svårare än allt. Att bli slagen hemma är en sak, men framför en hel badstrand en varm sommardag. Jag skämms.. Han fortsatte slå mej innan han slog igen bildörren. Det kände jag inte ens..
Nu i vuxen ålder undrar jag varför hjälpte ingen mej? Varför ringde ingen polisen? Varför sa ingen nått? Jag var ju bara ett litet barn..
Bryt tystnaden..Våga se.. Våga ta ställning!!! Vi får inte överge alla barn omkring oss. I mitt fall så kanske jag sluppit att komma hem igen? Sluppit skämmas och känna att allt va mitt fel.. Barnmisshandel får inte tystas ner.
Våga se!!
Kommentarer
Trackback
