Ljusning??

Jag struntar i sommar-DBT.  Förstår att personalen kanske tycker att dom vill ha lite "koll" på mej. Det med tanke på vad jag gjorde på påskafton. Tror nog det vartit fler självmordsförsök än mitt i år men ser ju att man tittar på mej lite granskande. Hör på frågorna med att man försöker kolla av läget lite extra. Förutom personalen i DBT-teamet har jag haft kontakt med en man i mobila teamet han som gjorde första värderingen på mej på sjukhuset. Dom hade nått formulär med frågor för att se om jag skulle få åka hem som jag krävde eller läggas in på tvång. Den lilla gubben är världens mysigaste och den enda förutom min egen teraput som jag skulle erkänna hur jag verkligen mår. Så mitt beslut kvarstår. Undrar om jag räknas som terapimotståndare nu?? Den smällen tar ja i såfall. För det enda jag är motståndare till är att träffa nya människor helatiden som jag inte känner.
 
Min ångest har tyvärr ökat dom senaste 2-3 dagarna sen. Känns som nån sitter på min bröstkorg så jag inte kan andas. Sen känns det som en kniv sitter mitt i bröstet och att den sticker ut i ryggen. Tänker inte medicinera bort den känslan men har ju vid behov men vill inte. Alla känslor går inte att medicinera bort. Ångest är ju ilska riktad mot sig själv så ja får fundera ut va jag är arg för?? Eller så är det bara för jag slutat med Lamictalen.. Men tycker annars jag är lite piggare och sover mer. Kanske är påväg att vända så lite manisk period skulle ju inte skada. Ja man kan ju längta efter det man orkar ju allt och inga bekymmer finns just då. Så ja hoppas!!!!!!!!!!



Ljusare tider påväg?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0