Paradiset

När jag växte upp tillbringade jag mycket tid hos min mormor och morfar. För mej var det paradiset. Jag fick lugn och ro. Min pappa avskydde att jag var där. Igentligen handlade det här mest om vem som bestämde än det handlade om mej. I mitt paradis fick jag vara i trädgården hela dagarna med morfar. Jag hade en grön skottkärra en miniatyr av morfars. Jag hade egna rader i  trädgårdslandet som jag själv tog hand om och fick bestämma vilka blommor jag planterade. När jag trötttnade gick jag in i köket och hjälpte mormor att duka och laga mat. Mycket bakande blev det också. Min mormor är en sån där typisk mormor  som syltar och saftar.

När jag föddes så bodde fem av min mammas syskon hemma. Så huset var alltid fullt med folk.  Bästa tiden på dygnet var på morgonen. Spelade inte nån roll hur tidigt jag vaknade. Mormor och morfar satt alltid redan i köket och drack kaffe. Radion var alltid på minns mest  ring så spelar vi (radioprogrammet) När jag kom upp gjorde mormor choklad med vispgrädde. Det var så mysigt att sitta där och bara vara, innan dagen började och mina mostrar och morbröder gick upp. Ibland kunde jag vara där i veckor upp till månader.

Sen hörde jag på samtalen att nu var det snart dax att åka tillbaka till helvetet. Ingen fråga vad jag ville. Men min pappa bara ringde och sa att nu ska hon åka hem. Jag vet att mormor och morfar gjorde allt för att jag skulle få stanna några dagar till. Rätt som det var utan förvarning stod pappa utanför huset. Det var bara att packa ihop och åka med.  Nu fick jag passa mej väldigt noga. Min pappa som var arg för  att jag varit där tog varje chans att låta mej veta sitt missnöje över detta. Jag fatta fast jag bara var några år att de här var priset för mitt paradise. Misshandeln var igång igen. Nåde mej om jag sa ett positivt ord om mormor och morfar. Fast den fällan lärde jag mig snabbt att undvika..



Saknar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0