Spyångest!!
Idag har jag värsta ångesten på länge. Jag brukar kalla den spyångest för det känns som man ska spy. Kunde knappt ta mej ur sängen. Kändes som nån bara trycker tillbaka en i sängen. Jag svettades och darrade i hela kroppen. Handen skakade så att jag spillde ut vattnet vid sängen. Försökte få i mej en stesolid. Men inte ens det klarade jag av.. Fick ju inte upp burken för att jag va så darrig. Varför kan man inte bli av med den här jäkla ångesten nån gång? Vet inte vad som va utlösande den här gången? Attackerna av (spy)ångest kommer inte varje dag längre. Så när det kommer blir jag arg varje gång..för ja hoppas ju att ja sluppit den för alltid. Klart jag har mer eller mindre ångest varje dag, men inte sån här kraftig jag har idag. Har läst nånstans att ångest är ilska riktad mot sig själv. Då undrar ja va ja är arg på nu? Kan det vara så att jag känner mej Värdelös? Ful? Ensam? bara några av alla 1000 tankar som far genom huvudet varje dag.
Jag hatar och ha ångest. När jag rör mej känns det som om det sitter en kniv genom bröstet ut i ryggen..det gör ont..rejält ont. Har man aldrig haft ångest går det inte och förklara. Man bara vet om man själv drabbats nån gång. Jag hatar själva handlingsförlamningen man får och att man inte kan andas. Idag sa min teraput att jag ska ut och motionera när ja mår dåligt. Hmm undrar hur man gör när man inte ens kommer ur sängen? Låter alltid så klämkäckt när nån som inte vet hur det känns ska förklara vad man ska göra. Då vill jag bara skrika MINIMERA INTE MINA KÄNSLOR!!! Jag va ändå stolt över mej själv att jag ändå kom iväg på min terapitimme. Det klappar jag mej själv på axeln för. Viktigt att va stolt över det man gör isället för att klandra sig för det man inte gör!!
Jag hatar och ha ångest. När jag rör mej känns det som om det sitter en kniv genom bröstet ut i ryggen..det gör ont..rejält ont. Har man aldrig haft ångest går det inte och förklara. Man bara vet om man själv drabbats nån gång. Jag hatar själva handlingsförlamningen man får och att man inte kan andas. Idag sa min teraput att jag ska ut och motionera när ja mår dåligt. Hmm undrar hur man gör när man inte ens kommer ur sängen? Låter alltid så klämkäckt när nån som inte vet hur det känns ska förklara vad man ska göra. Då vill jag bara skrika MINIMERA INTE MINA KÄNSLOR!!! Jag va ändå stolt över mej själv att jag ändå kom iväg på min terapitimme. Det klappar jag mej själv på axeln för. Viktigt att va stolt över det man gör isället för att klandra sig för det man inte gör!!
ONT..
Kommentarer
Trackback
