Terapi en självklarhet?
Terapi är det en självklarhet? Det tog många år innan jag fick terapi som är inriktad på emotionellt beteende personlighet. (störning sa man innan men hallå vi är inte störda på minsta sätt) DBT, dialektis beetendeterpi.
Det som är det sorgliga med terapin är att ja borde fått den tidigare. Jag har hela tiden hängt med vad som finns. Men jag har fått tjata o tjata. Hur många orkar det när man mår så dåligt? och varför ska man ta reda på saker själv? Jag vill att nån hade satt sig ner med mej och sagt det här och det här ska vi ordna så du får. Jag letade själv upp behandlingshem för bordeline det enda som fanns i Sverige. Men jag fick avslag efter avslag.
Ändå kostade det här inte särskilt mycket i pengar räknat. Det hade med största sannolikhet gjort att jag mått väldigt mycket bättre än nu. Det gör mej VANSINIG att man slösat så många år av mitt liv. Känns som jag tagit en timeout från livet. Just nu står jag på standby knappen..
Jag vill oxå må bra (bättre) och komma tillbaka till arbetslivet. Bara att ha den här jobbiga diagnosen och försöka överleva, gör att man inte orkar behålla kontakt med vänner och släkt. Man blir så isolerad och man behöver all hjälp man kan få. Så hur mycket är min livsgläde och andras värd?
Samma som att man ser till att ex cancersjuka får bästa tänkbara vård, ska vi med psykis ohälsa få veta vad allternativen är och få en vårdplan direkt man har fått en diagnos. Varför räknas inte vi? Är det för att det inte syns? Eller för att vi ställer för lite krav? Jag RÄKNAS. Mitt liv är minst lika viktigt, för och inte glömma den kan vara dödlig. Ungefär 25 % tar livet av sig som har Bipolära syndrom, och 10 % av dom med Borderline. För att inte tala om dom självmordförsöken som inte lyckas. Så vi har oxå en stor dödlighets procent. 1500 personer tar livet av sig varje år.(Jämför med ca 400 dör i trafiken varje år.) Så mångas liv skulle kunna räddas om vi bara får hjälp.
Själv har jag lidit i det tysta i kanske 20 år. Så medicins hjälp och terapi ÄR en självklarhet. Tror inte det är en mirakelkur men en början och ett erkännande att vi finns och att vi är många. Det kan åtminstonde lindra lite för en orolig själ.
Hjälp oss utan tjat.
Hjälp!!
Det som är det sorgliga med terapin är att ja borde fått den tidigare. Jag har hela tiden hängt med vad som finns. Men jag har fått tjata o tjata. Hur många orkar det när man mår så dåligt? och varför ska man ta reda på saker själv? Jag vill att nån hade satt sig ner med mej och sagt det här och det här ska vi ordna så du får. Jag letade själv upp behandlingshem för bordeline det enda som fanns i Sverige. Men jag fick avslag efter avslag.
Ändå kostade det här inte särskilt mycket i pengar räknat. Det hade med största sannolikhet gjort att jag mått väldigt mycket bättre än nu. Det gör mej VANSINIG att man slösat så många år av mitt liv. Känns som jag tagit en timeout från livet. Just nu står jag på standby knappen..
Jag vill oxå må bra (bättre) och komma tillbaka till arbetslivet. Bara att ha den här jobbiga diagnosen och försöka överleva, gör att man inte orkar behålla kontakt med vänner och släkt. Man blir så isolerad och man behöver all hjälp man kan få. Så hur mycket är min livsgläde och andras värd?
Samma som att man ser till att ex cancersjuka får bästa tänkbara vård, ska vi med psykis ohälsa få veta vad allternativen är och få en vårdplan direkt man har fått en diagnos. Varför räknas inte vi? Är det för att det inte syns? Eller för att vi ställer för lite krav? Jag RÄKNAS. Mitt liv är minst lika viktigt, för och inte glömma den kan vara dödlig. Ungefär 25 % tar livet av sig som har Bipolära syndrom, och 10 % av dom med Borderline. För att inte tala om dom självmordförsöken som inte lyckas. Så vi har oxå en stor dödlighets procent. 1500 personer tar livet av sig varje år.(Jämför med ca 400 dör i trafiken varje år.) Så mångas liv skulle kunna räddas om vi bara får hjälp.
Själv har jag lidit i det tysta i kanske 20 år. Så medicins hjälp och terapi ÄR en självklarhet. Tror inte det är en mirakelkur men en början och ett erkännande att vi finns och att vi är många. Det kan åtminstonde lindra lite för en orolig själ.
Hjälp oss utan tjat.
Hjälp!!
Kommentarer
Trackback
