Varför jag?
Har funderat länge på varför just jag fått den här psykiska diagnosen. det finns ju många sårbarhetsfaktorer o utlösande faktorer. Men läkare som jag träffat på har sagt att det mest vanliga är att man blivit sexuellt utnyttjad eller misshandlad som barn. naturligvis finns det ärfliga faktorer..Men själv tror jag mest på miljö. Det är helt enkelt bara en överlevnads strategi.
När jag växte upp var det väldigt mycke våld i min familj. Dagliga bråk och jag blev ofta misshandlad. Ville ta min mamma och syskon i försvar och då såg jag till att själv bli måltavlan. När min pappa vände ilskan mot mej kände jag att jag hade kontoll. Men hur mycke kontroll kan ett barn ha? Jag hade ofta självmordtankar. Jag kommer ihåg att jag skrev dagbok om hur det var hemma. Det jag skrev ner va så jobbit för mej själv och läsa så jag rev ut bladen och gjorde små små bitar av bladen som jag rev ut. Det kändes som att jag inte ville att nån annan någonsin skulle få läsa vad jag skrivit. Men samtidigt va jag så rädd för att känna nått. Det va enklast så. Med ord på papper så kunde jag inte blunda för allt omkring mej och det va jag ju tvungen och göra.
Mina första konkreta planer kom runt 15 år. jag ville springa rakt ut framför en bil. Samtidigt skrämde mina tankar mej. Tänk den som körde på mej? Hur skulle den må? så även om jag ville dö så tänkte jag mer på andra som jag alltid gjorde.
Så kärlek till alla maskrosbarn som finns där ute. Vet att vi är många tyvärr och många som förträngt våran uppväxt. Som sen har bubblar upp på många olika sätt utan att man kunnat stoppa det.( I mitt fall bipolärt syndrom/bordeline)
